En artikel ur TA nr.2-200
Samla till frölistan!
Text Hubert Agback
Frölistan kommer inte av sig själv. Den är beroende av att medlemmarna ger sig ut i trädgården eller markerna för att samla frö. Det är tyvärr en minoritet som lägger ned tid och arbete på detta och jag skulle vilja passa på att vädja till alla som någon gång tänkt ”man kanske borde…”. Gör slag i saken i sommar! Det är inte det minsta svårt. Nästan alla har väl samlat frö åt sig själva någon gång. Tänk på att om Du är donator så kommer Du först i kön när fröerna delas ut. Vissa starkt eftertraktade men fåtaliga fröer är praktiskt taget omöjliga att komma över om Du inte är donator. Dessutom får Du som donator en extra tilldelning av frö. Råden som följer är avsedda för dem som aldrig har samlat frö systematiskt. Vana fröinsamlare har säkert andra erfarenheter och rutiner. Håll fast vid dessa om de fungerar bra!
Förberedelser
När fröerna börjar mogna i trädgården bör man alltid ha med sig en penna och papperspåsar av varierande storlekar ut i trädgården. Samla aldrig frön utan att skriva namnet samtidigt. Det är alltid så lätt att glömma. Många av de fel som finns i frölistorna beror säkert på rena minnesfel. Kom ihåg devisen: ”Minneskonstnärer göre sig icke besvär!” Dessutom behövs en sax för att klippa av stjälkar om man samlar hela fröställningar samt en lämplig burk att klippa ner fröställningar i.
Konsten att samla frön beror i högsta grad på förmågan att känna igen när det är dags att skörda. Det lär man sig snart. Försök samla efter en torrperiod om det går, men ibland måste man skörda även när det är fuktigt och regnigt men det är förstås svårare då. Det enda generella råd man kan ge är att ständigt ge akt på utvecklingen och gripa in när det verkar vara dags. Det mest användbara tecknet är när en frökapsel ändrar färg till brun eller svart och sprickor och hål börjar synas.
Vad skall man samla?
Här kommer vi till en känslig punkt där meningarna är delade. Skall man samla frö från namngivna trädgårdsformer eller ej? Endast ett fåtal trädgårdsformer ger mer eller mindre konstant avkomma. I många fall är avkomman steril och då gör det förstås inte så mycket utom att alla som deltagit i arbetet, donator, frögänget och mottagaren har arbetat förgäves. STA har en ovanligt stor andel namnformer i sin frölista jämfört med en del andra internationella organisationer som AGS (Alpine Garden Society), SRGC (Scottish Rock Garden Club) och NARGS (North American Rock Garden Society) vilket drar ner kvalitén enligt några bedömare. En sak kanske vi kan vara överens om. Det är ganska onödigt att donera frö från trädgårdsformer som säljs i fröpåsar i närmsta plantskola. De köpta fröerna ger förhoppningsvis vad som står på påsen, medan de donerade ger något annat och i de flesta fall sämre. Sedan har vi en del vanliga växter som ger massor med frö och som sänds in i mycket större utsträckning än vad som behövs. Satsa hellre på kvalitet än på kvantitet vid Din insamling!
En annan känslig punkt är korrekt identifiering. I själva verket torde felaktig identifiering vara det största problemet med fröbytesverksamheten, inte bara inom STA utan i alla stora föreningar som har fröbyte på programmet. Det är bra om man skiljer på begreppen identifiering och namnsättning. Identifiering kan bara donatorn svara för, korrekt namnsättning hjälper vi i frölisteverksamheten till med genom att granska de insända namnen.
Vi vet inte hur mycket som är felidentifierat i frölistan men inom flera grupper kan felprocenten vara över 50 %. Tyvärr påstås detta ha lett till att en del skickliga odlare inte längre deltar i fröbytet vilket naturligtvis är en förlust för alla om det är riktigt. Fel kan uppstå på ett otal olika sätt, men rättelser endast på ett sätt, nämligen att donatorn själv kommer underfund om eller blir upplyst om att en växt har fel namn. Om man inte är helt säker på t.ex. artnamnet kan man alltid lägga till ett frågetecken före den namndel som man är misstänksam mot, t.ex. Aquilegia ? bertolonii. I frölistan bereder detta inga problem.
Genom att vi normalt ger fröet moderplantans namn kommer alla fröer där korsning skett att bära ”fel” namn. Därför sänder en del donatorer inte in frö av vissa notoriskt hybridiserande växtgrupper som t.ex. Aquilegia och Saxifraga sektion Porophyllum. Vet man att hybridisering är omöjlig eller högst osannolik är det naturligtvis extra värdefullt att samla frö av sådana plantor.
Insamling
En del fröer är ett rent nöje att samla. För t.ex. Aquilegia, Soldanella, Meconopsis, Jeffersonia, Dianthus vissa Primula etc. behöver man bara vända på de mogna kapslarna så rinner fröna ur direkt i påsen, rensade och klara. Andra, som t.ex. Papaver och vissa Campanula samlas med fördel in genom att klippa av de hårda kapslarna och skaka dem i en burk med lock så töms kapslarna effektivt. Här finns det behov av viss rensning efteråt.
I andra fall, t.ex. för Codonopsis, kan man avlägsna locket på kapseln och hälla ut fröet. För många Gentiana kan man behöva klämma och rulla kapslarna mellan fingrarna för att det rena fröet skall rinna ut. En regnig sommar eller höst kan åstadkomma att kapslarna på Gentiana och många andra växter ruttnar om man inte tar bort resterna av kronbladet och låter den mognande frökapseln vara fri. Samma gäller här för Cyananthus som även har ett kvarsittande uppblåst foder som kan vålla besvär genom att det gärna samlar vatten omkring kapseln. Ta i så fall gärna bort en flik av fodret så kan, med litet tur, fröet klara sig.
Å andra sidan har Ramonda mogna frön när kapseln har blivit mörkbrun men inte visar tecken på uppspjälkning på länge än. Om man samlar kapslarna då och förvarar dem torrt kommer de så småningom att spricka upp och automatiskt ge ifrån sig de diminutiva fröna.
För många andra fröer måste man krossa kapslarna vilka ibland, t.ex. för Penstemon, kan vara mycket hårda. Här blir det mycket rensningsarbete. Vissa kapslar har krympt ihop och vill ogärna släppa ifrån sig fröerna. Ibland räcker det med en lätt gnuggning för att fröet ska skiljas från kapselväggarna (Androsace).
En del fröer frigörs mer eller mindre explosivt när de är mogna, t.ex. Geranium, Viola, Corydalis och många ärtväxter. Här är det viktigt att kontinuerligt hålla ögonen på frökapslarna och försiktigt klippa av dem direkt ner i en inte för liten påse, inte plast, som försluts och läggs för att torka. När de är mogna gör minsta beröring att fröerna kastas ut från kapseln men stannar i påsen. Corydalis kan vara fullt färdiga att skördas trots att kapslarna verkar gröna och omogna. Klipp dock inte alltför tidigt för då är det risk att fröet inte utvecklas riktigt. Trots att de inte frigörs explosivt kan mycket annat skördas med denna teknik, t.ex. Weigela och Buddleja.
Viola och Cyclamen är särskilt besvärliga eftersom fröerna kan vara gröna och omogna den ena dagen och borta någon dag senare. Ett förslag här är att linda aluminiumfolie runt varje kapsel och därmed fånga upp fröna i folien. Jag har själv inte prövat detta. Det är ju ett förskräckligt pillgöra. Lewisia är ett annat släkte som man måste vakta nästan varje dag för att inte missa en god skörd. Trillium kräver också snabbt fotarbete, annars har kanske myror lagt beslag på det mesta.
En del kapslar tappar ytterväggarna och fröet ligger öppet fästat vid en kvarstående mellanvägg, t.ex. inom Cruciferae. Phlox mognar ofta mycket snabbt så att fröna lätt försvinner så snart man försöker fånga dem.
Kuddväxter, t.ex. Androsace, Saxifraga, Dionysia som blommar utan eller med korta blomskaft döljer sina kapslar nere i kudden och fröna kan vara svåra att få tag i. Lämpligt redskap här är en pincett med trubbiga spetsar för att plocka ut frökapslarna en och en. Var försiktig så att Du inte drar av den rosett som kapseln är fäst vid. En del av dessa växter som är känsliga för mögel mår dessutom bra av att få kapslarna borttagna eftersom dessa i fuktigt väder lätt blir en grogrund för möglet.
Vissa kapslar och frösamlingar har väldigt mycket skräp och få fertila fröer, t.ex. Asteraceae med sina hår- och fjäderpenslar. Asteraceae-fröer kan ofta se helt tomma och skrumpna ut men de kan vara fullt grobara ändå. Ett problem är att hårpenslarnas känslighet för regn gör att fröet blir nästan omöjligt att samla i fuktigt väder. Här är det svårt att se om fröet är moget men om fröet genast lossnar om man drar helt lätt i hårpenslarna så är det moget, annars inte.
Andra fröer (egentligen nötter!) med anordningar för vindspridning med spröt och penslar finns bl.a. inom Ranunculaceae, t.ex. Pulsatilla, Clematis. Nötterna sitter här normalt ganska länge så man brukar ha god tid på sig att samla. Även här lossnar de mogna nötterna vid ett lätt ryck i spröten. De är bäst att samla med spröten kvar och i torrt väder. Många som sår dessa fröer använder spröten för att sticka ner fröna i jorden, ungefär som de sår sig själva i naturen. Frö av en del Anemone är inkapslade i ulliga hårtussar som man brukar låta vara kvar.
I många fall förekommer att döda, hoptorkade fröer tros vara fertila frön, ganska vanligt t.ex. för Meconopsis där vissa frökapslar kan innehålla massor av detta skräp och inget eller några enstaka riktiga frön. Man lär sig snart känna skillnaden mellan de ganska stora fertila fröna och förkrympta döda fröanlag. Adonis är ökänt för sin dåliga grobarhet som mest beror på att mycket få fröer är levande. Här är det närmast omöjligt att upptäcka skillnaden mellan levande och dött frö.
Bär är sällan något problem såvida inte fåglarna hinner före. T.ex. bär av Daphne är lämpliga att skörda tidigt innan fröna har blivit svarta för då är det ofta för sent. Tyvärr är Daphne ett av många exempel på fröer som brukar vara besvärliga att få att gro efter att ha lagrats torrt en tid. Detta beror antingen på att fröet dör eller utvecklar groningshämning eller en kombination av båda effekterna.
Detta får räcka som några få exempel på den variation som finns hos fröer.
Torkning
Innan rensningen måste fuktiga frön och kapslar torka genom att läggas öppet och luftigt på skyddat ställe med god ventilation men inte drag så att fröet blåser bort! När de känns torra bör de läggas i fröpåsar (av papper) för slutlig torkning. Bär bör inte torkas utan rensas direkt.
Frö som torkas dåligt eller inte alls och kanske läggs i fukttäta behållare har i allmänhet mycket lägre hållbarhet än det torra fröet (undantag finns, se under förvaring). Om man har en normal fuktighet i rummet, med en relativ fuktighet av 50 % och därunder så är det ganska lagom.
Rensning
En grundprincip vid rensning är att frö genomgående är tyngre än agnarna och lägger sig företrädesvis i botten på en behållare. För fåtaliga fröer är en äggkopp i vitt porslin med avrundad botten utmärkt att använda för rensning. Många försöker försiktigt blåsa bort agnarna, men risken att förlora frö är påtaglig. Riktigt hårda kapslar måste krossas, t.ex. genom att rulla en glasburk med lagom tryck över kapslarna. Det är bäst att rulla med pappersetiketten mot fröna eller klistra på ett eget papper för att minska risken av för kraftig krossning. Här krävs en hel del övning. För mindre hårda kapslar kan det räcka med gnuggning mellan handflatorna.
När fröet är fritt vidtar själva rensningen. Ibland rekommenderas sållning men det är inte så lätt att komma över en serie av så finmaskiga såll som det här blir fråga om.
I stället kan man använda ett lagom strävt pappersark (jag använder vanligt kopiepapper) för att skaka och rulla materialet så att frö och skräp separeras. Man kan sedan borsta bort separerade agnar från arket med en liten pensel eller med fingrarna. Ibland går det ganska bra att rulla runda frön utmed arket genom att luta det måttligt och vibrera det genom att knäppa försiktigt med fingret. Fröna förflyttas då längre än agnarna och kan samlas upp i en burk. Genom att upprepa denna procedur flera gånger får man snart ett förhållandevis rent frö. När fröet är oregelbundet är det genast mycket svårare och fullständig rensning är då ofta en utopi såvida inte man har tålamod nog att plocka fröet ett och ett!
Bär måste rensas noga och fruktköttet sköljas bort med vatten upprepade gånger. Helst skall så lite fruktkött som möjligt vara kvar eftersom det ofta innehåller groningshämmande ämnen. Ibland rekommenderas även kemikalier som väteperoxid för att hjälpa till att bryta ner ämnen som kan vara groningshämmande. Jag är tveksam till detta såvida inte man helt vet vad man gör. Detta är snarare en sak för mottagaren av fröet. Var försiktig med att komma i hudkontakt med fruktköttet eftersom det ibland är giftigt (Daphne) och/eller irriterande (Arisaema). Fröet skall förstås torkas noga efteråt.
Ibland visar det sig att fröet är infiltrerat av larver eller vuxna insekter som lever kräsligen på fröerna. Det är viktigt att avlägsna dessa fullständigt.
Förvaring
Normalt kan fröet förvaras ett bra tag vid rumstemperatur (inte i sol) och torrt. Välj om möjligt ett svalt rum med jämn temperatur och torr luft. Använd fröpåsar av papper eller pergament. Plastpåsar är farliga om inte fröet är absolut torrt. Många tror att kylskåpsförvaring är nödvändig men detta är sällan fallet i praktiken och kan t.o.m. vara skadligt om inte fröet förvaras i absolut lufttät behållare med ilagt fuktabsorberande material (kiselgel). Det är nämligen så att fröet tar upp fukt i förhållande till den relativa fuktigheten i luften och i ett kylskåp är den relativa fuktigheten hög, uppemot 100 % därför att temperaturen är låg och att en mängd matvaror avdunstar vatten. Antagandet om att frö är hållbarare vid lägre temperatur är endast korrekt om fukthalten är väl kontrollerad. Förvaring vid frystemperatur är inget för amatören om man inte känner och kan styra fukten exakt.
Det finns fröer som inte får torkas men dessa kommer mest från tropiska områden och är knappast aktuella här. Som ganska sällsynta undantag finns några vanliga fröer, t.ex. Eranthis hyemalis (vintergäck) som dör snabbt vid torkning. Detta frö måste förvaras fuktigt och kallt om det skall överleva mer än några dagar men är då knappast något för frölistan. Det vore intressant att veta om någon kan rapportera om lyckad groning av E. hyemalis från frölistan efter alla år som den har förekommit där.
En hel del fröer är kortlivade (alla döda inom 6 månader) och är då egentligen oanvändbara i en fröbytesverksamhet som vår. Men även om endast ett litet fåtal fröer överlever tiden från insamling till sådd så kan ändå en låg groningsprocent räcka för en meningsfull frödistribution.
Det förekommer ibland att donatorer skickar in frö från ett tidigare år. Självklart är normalt grobarheten sämre då och detta bör absolut undvikas såvida inte det är ett speciellt intressant frö som med viss sannolikhet fortfarande kan vara grobart.
Till sist. Kontrollera i Trädgårdsamatören om sista dag för mottagning av fröer och respektera detta. Chansa inte!
Lycka till med fröinsamlingen!
|